I. Besluten fattas av tre parter

EU är mer än bara ett statsförbund, men ändå ingen federal stat. Det är en ny form av organisation som inte kan klassificeras som någon form av traditionell rättslig enhet. EU har ett unikt politiskt system, som har utvecklats kontinuerligt under mer än 50 år.

Europaparlamentet: ledamoten för din talan.

Fördragen (den s.k. primärrätten) ligger till grund för en omfattande sekundärrätt som direkt påverkar EU-medborgarnas vardag. Sekundärrätten består framför allt av förordningar, direktiv och rekommendationer som har antagits av EU-institutionerna.

Den här lagstiftningen, liksom EU:s politiska åtgärder i allmänhet, är ett resultat av de beslut som har fattats av en institutionell triangel bestående av rådet (som företräder medlemsstaternas regeringar), Europaparlamentet (som företräder medborgarna) och Europeiska kommissionen (ett organ som är fristående gentemot EU-ländernas regeringar och företräder EU:s gemensamma intressen).

(a) Europeiska unionens råd och Europeiska rådet

Europeiska unionens råd (även kallat ”ministerrådet”) är EU:s främsta beslutsorgan. Medlemsstaterna delar växelvis på ordförandeskapet: varje EU-land är ordförande under en sexmånadersperiod. Vid rådets möten deltar en minister från varje EU-land. Vilken minister som deltar i rådet beror på vilka frågor som står på dagordningen: utrikespolitik, jordbruk, industri, transport, miljö osv.

Tillsammans med Europaparlamentet har rådet den lagstiftande makten inom det s.k. medbeslutandeförfarandet . Rådet och parlamentet ansvarar också gemensamt för antagandet av EU:s budget. Rådet sluter även internationella avtal som har förhandlats fram av kommissionen.

Rådets beslut ska enligt fördragen fattas med enkel majoritet, med kvalificerad majoritet eller enhälligt, beroende på vilken fråga beslutet gäller.

Rådet måste fatta enhälliga beslut i särskilt viktiga frågor, som t.ex. fördragsändringar, ny gemenskapspolitik eller anslutning av en ny medlemsstat.

Annars används oftast kvalificerad majoritet. Det innebär att rådets beslut måste antas med ett visst antal röster för att vara giltigt. Varje EU-land har ett röstetal som grovt räknat motsvarar befolkningsstorleken.

Europeiska rådet har normalt sett fyra möten om året. Mötena leds av stats- eller regeringschefen för det land som för tillfället är ordförandeland i Europeiska unionens råd. Kommissionens ordförande deltar också som fullvärdig medlem.

Genom Maastricht­fördraget slogs det fast att Europeiska rådet har till uppgift att ta politiska initiativ som är viktiga för hela unionen samt att avgöra frågor som inte kan lösas av Europeiska unionens råd.

Europeiska rådet diskuterar även aktuella internationella frågor som faller inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). På så sätt kan EU tala med en röst i olika diplomatiska frågor.

(b) Europaparlamentet

Europaparlamentet är en folkvald institution som företräder EU-medborgarna. Parlamentet utövar politisk tillsyn över EU:s verksamhet och medverkar i lagstiftningsprocessen. Sedan 1979 hålls allmänna och direkta parlamentsval vart femte år.

Europaparlamentet håller vanligen plenarsammanträde i Strasbourg och eventuella extra möten i Bryssel. Parlamentet har 20 utskott som bereder plenar­sammanträdena och ett antal politiska grupper som för det mesta samlas i Bryssel. Generalsekretariatet ligger i Luxemburg och Bryssel.

Parlamentet medverkar i EU:s lagstiftningsarbete på tre olika plan:

• Samarbetsförfarandet infördes genom europeiska enhetsakten 1987. Detta förfarande innebär att Europaparlament kan yttra sig om förslag till direktiv och förordningar som läggs fram av Europeiska kommissionen, som då kan uppmanas att ändra sina förslag i enlighet med parlamentets ståndpunkt.
• Samtyckesförfarandet infördes 1987. Enligt detta förfarande måste Europaparlamentet ge sitt samtycke till internationella avtal som har förhandlats fram av kommissionen och till förslag som rör en eventuell EU-utvidgning.
• Medbeslutandeförfarandet infördes 1992 genom Maastrichtfördraget. Det innebär att parlamentet tillsammans med rådet fattar beslut i en rad viktiga frågor, t.ex. fri rörlighet för arbetstagare, den inre marknaden, utbildning, forskning, miljö, transeuropeiska nät, folkhälsa, kultur och konsumentskydd. Om parlamentet röstar emot rådets s.k. gemensamma ståndpunkt med absolut majoritet i en fråga, kan det leda till att den föreslagna lagstiftningen förkastas och därmed fälls av parlamentet. I fördraget fastställs att ett förlikningsförfarande kan tillämpas i så fall.

Europaparlamentet och rådet ansvarar också gemensamt för antagandet av EU:s budget. Parlamentet kan förkasta budgetförslaget, vilket redan har hänt flera gånger. Det innebär att budgetförfarandet måste börja om. Kommissionen lägger fram en preliminär budget, som behandlas av rådet och Europaparlamentet. Parlamentet har i hög grad utnyttjat sina budgetbefogenheter för att få inflytande på gemenskapens politik.

Europaparlamentet står också för den demokratiska kontrollen av EU. Parlamentet kan genom att ställa misstroendevotum kräva att kommissionen avgår. I så fall krävs det två tredjedels majoritet. Parlamentet ansvarar också för en kontinuerlig tillsyn av hur EU:s politik genomförs genom att ställa muntliga och skriftliga frågor till kommissionen och rådet. Europeiska rådets ordförande ska rapportera till parlamentet om de beslut som har tagits i rådet.

(c) Europeiska kommissionen

Kommissionen är den tredje parten i den institutionella triangel som förvaltar och driver Europeiska unionen. Kommissionens ledamöter utses av medlemsstaterna i samförstånd, och ska godkännas av Europaparlamentet. Deras mandatperiod är fem år. Kommissionen är ansvarig inför Europaparlamentet och måste avgå i sin helhet om parlamentet ställer misstroendevotum.

Sedan 2004 har kommissionen en kommissionsledamot från varje medlemsstat.

Kommissionen är i hög grad oberoende då den utövar sina befogenheter. Den ska företräda EU:s gemensamma intressen och får inte ge efter för påtryckningar från medlemsstaternas regeringar. Kommissionen brukar kallas ”fördragens väktare” och ska se till att rådets och Europaparlamentets förordningar och direktiv genomförs i medlemsstaterna. I annat fall kan kommissionen väcka talan vid EG-domstolen.

Kommissionen är ett verkställande organ som genomför rådets beslut, t.ex. om den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen har stora befogenheter inom den gemensamma politiken och budgetansvar i fråga om t.ex. forskning och teknologi, utvecklingsstöd och regionalpolitik.

Kommissionen administreras från Bryssel och Luxemburg. Administrationen består av 36 generaldirektorat (GD) och andra avdelningar.

II. Andra institutioner och organ

(a) EG-domstolen

Europeiska gemenskapernas domstol ligger i Luxemburg. Dom­stolen består av en domare från varje EU-land och åtta generaladvokater. De utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Mandattiden är sex år och därefter kan mandatet förlängas. Såväl domare som generaladvokater är helt oavhängiga. Domstolen ska se till att EU-lagstiftningen följs och att fördragen tolkas och tillämpas korrekt.

EG-domstolen ser till att EU-lagstiftningen följs –
den har t.ex. agerat så att nyblivna mammor blir korrekt
behandlade när de kommer tillbaka till sin arbetsplats.

(b) Revisionsrätten

Revisionsrätten i Luxemburg inrättades 1975 och består av en ledamot från varje EU-land. Ledamöterna utses för en mandatperiod om sex år efter gemensamt beslut av medlems­staterna och samråd med Europaparlamentet. Revisionsrätten kontrollerar att EU:s inkomster har kommit in, att alla utgifter är lagenliga och riktiga och att EU:s budget har förvaltats på ett korrekt sätt.

(c) Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Innan rådet och kommissionen fattar beslut inom en rad olika områden, samråder de med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK). Kom­mitténs ledamöter företräder olika ekonomiska och sociala intressegrupper som tillsammans utgör ”det organiserade civila samhället” och utses av rådet för en mandatperiod på fyra år.

(d) Regionkommittén

Regionkommittén inrättades genom fördraget om Europeiska unionen och består av representanter för regionala och lokala organ. Kommittén utses av rådet för fyra år i taget, efter förslag från medlemsstaterna. Enligt fördraget ska rådet och kommissionen samråda med kommittén i en rad frågor som är av intresse för regionerna, och kommittén får även yttra sig på eget initiativ.

(e) Europeiska investeringsbanken

Europeiska investeringsbanken (EIB) finns i Luxemburg och beviljar lån och garantier för att stödja EU:s mindre utvecklade områden och hjälpa företagen att bli mer konkurrenskraftiga.

(f) Europeiska centralbanken

Europeiska centralbanken (ECB) ligger i Frankfurt och ansvarar för förvaltningen av euron och EU:s penningpolitik (se kapitel 7 ”EMU och euron”).