Den 9 maj 1950 presenterade den franske utrikesministern Robert
Schuman för första gången de idéer som ledde fram
till Europeiska unionen. Den 9 maj firas därför som EU:s födelsedag

1. Den 9 maj 1950 presenterades Schumandeklarationen där det föreslogs att man skulle upprätta Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), något som förverkligades genom Parisfördraget från den 18 april 1951. Därigenom skapades en gemensam kol- och stålmarknad för de sex grundarstaterna (Belgien, Frankrike, Västtyskland, Italien, Luxemburg och Nederländerna). Det var i första hand frågan om ett fredsbevarande samarbete: andra världskrigets segrare och förlorare deltog i gemensamma organ där alla behandlades som jämbördiga parter.

2. Med Romfördraget beslöt de sex medlemsstaterna den 25 mars 1957 att upprätta Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), där den gemensamma marknaden utvidgades till att omfatta en rad olika varor och tjänster. Tullarna mellan de sex länderna avskaffades helt den 1 juli 1968. Under 1960-talet utformades också en gemensam politik, framför allt inom jordbruks- och handelsområdet.

3. Dessa sex medlemsstaters framgångar fick Danmark, Irland och Storbritannien att ansöka om medlemskap i EG. Genom denna första utvidgning 1973 utökades gemenskapen från sex till nio medlemmar. Samtidigt infördes en ny social- och miljöpolitik, och Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) inrättades 1975.

4. I juni 1979 tog Europeiska gemenskapen ett stort steg framåt med de första allmänna direkta valen till Europaparlamentet. Dessa val hålls vart femte år.

5. År 1981 gick Grekland med i gemenskapen och följdes sedan av Spanien och Portugal 1986. Därigenom fick gemenskapen en starkare ställning i Sydeuropa, vilket gjorde det ännu mer angeläget att utvidga gemenskapens regionala stödprogram.

6. I kölvattnet av den ekonomiska världskrisen i början av 1980-talet följde en utbredd ”Europapessimism”. Men redan 1985 väcktes förhoppningar om en nystart för Europa. Med utgångspunkt i en vitbok som kommissionens ordförande Jacques Delors lade fram beslutade gemenskapen att den inre marknaden skulle vara genomförd till den 1 januari 1993. Att det här ambitiösa målet skulle uppnås slogs fast i europeiska enhetsakten, som undertecknades i februari 1986 och trädde i kraft den 1 juli 1987.

7. Europas politiska struktur förändrades i grunden när Berlinmuren föll 1989, vilket ledde till Tysklands återförening i oktober 1990 och demokratiseringen av länderna i Central- och Östeuropa som hade lösgjort sig från det sovjetiska blocket. Sovjetunionen upphörde att existera i december 1991.

Under tiden förhandlade medlemsstaterna fram det nya fördraget om Europeiska unionen,som antogs av Europeiska rådet (dvs. stats- och regeringscheferna) i Maastricht i december 1991. Fördraget trädde i kraft den 1 november 1993. Genom fördraget lades nya områden för mellanstatligt samarbete till den befintliga integrerade gemenskapsstrukturen, och Europeiska unionen (EU) skapades.

8. Den nya europeiska dynamiken och det förändrade geopolitiska läget fick ytterligare tre länder – Finland, Sverigeoch Österrike – att ansluta sig till EU den 1 januari 1995.

Berlinmuren föll 1989 och den tidigare uppdelningen av Europa
har gradvis raderats.

9. EU var då på väg att genomföra den största landvinningen så långt: att skapa en gemensam valuta . År 1999 infördes euron för finansiella transaktioner (utan några kontanter inblandade). Tre år senare introducerades sedlar och mynt i de 12 länder som hade valt att införa euron (i det s.k. euroområdet). Vid sidan av den amerikanska dollarn är nu euron en av världens stora betalnings- och reservvalutor.

Europas medborgare står inför en globalisering. Den tekniska utvecklingen och den ökade Internetanvändningen påverkar hela världsekonomin, men medför också en del sociala och kulturella utmaningar.

I mars 2000 antog EU den s.k. Lissabonstrategin för att modernisera Europas ekonomi och göra det möjligt för Europa att konkurrera med andra stora aktörer på världsmarknaden, som USA och de nya industriländerna. Genom Lissabonstrategin ska bl.a. innovationsverksamhet och företagsinvesteringar stödjas samtidigt som de europeiska utbildningssystemen anpassas till informationssamhällets behov.

Dessa reformer är desto mer nödvändiga eftersom arbetslöshet och stigande pensionskostnader sätter medlemsstaterna under press. Samtidigt ställer medborgarna allt större krav på att regeringarna ska finna konkreta lösningar på de här problemen.

10. EU hade knappt hunnit växa till 15 medlemsstater förrän man började förbereda en ny utvidgning som helt saknar motstycke . I mitten på 1990-talet hade EU-intresset börjat vakna i de gamla östblocksländerna (Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern), de tre baltiska staterna som en gång hade tillhört Sovjetunionen (Estland, Lettland och Litauen), en stat i f.d. Jugoslavien (Slovenien) samt två Medelhavsländer (Cypern och Malta).

EU såg detta som en möjlighet att skapa stabilitet i Europa och att låta dessa unga demokratier ta del av den europeiska integrationens fördelar. Medlemskapsförhandlingarna inleddes i december 1997. Den 1 maj 2004 utvidgades EU till 25 länder när tio av de tolv kandidatländerna anslöt sig. Bulgarien och Rumänien följde efter den 1 januari 2007.