”En dag kommer alla nationer i denna världsdel att förenas i en större struktur och bilda en europeisk brödragemenskap, utan att förlora sina särskilda egenskaper eller stolta särart. En dag kommer det inte att finnas några andra slagfält än mötesplatser för idéer. En dag kommer bomber och kulor att ersättas av röster.”

Dessa profetiska ord uttalades avVictor Hugo 1849. Det skulle dröja mer än ett sekel innan dessa utopiska förutsägelser började besannas. Under tiden skulle två världskrig och otaliga konflikter i Europa leda till miljontals människors död. Ibland tycktes man nästan förlora all framtidstro. I dag, i början av 2000-talet, är framtidsutsikterna mycket ljusare. Men samtidigt står Europa inför nya problem och utmaningar.

EU har genomfört en omfattande utvidgning. Eller som en politiker från en av de nya medlemsstaterna uttryckte det: ”Europa har äntligen lyckats få sin historia att stämma överens med sin geografi.” EU kommer att fortsätta att stå öppet för nya medlemmar i framtiden. Under tiden måste de politiska ledarna vara lyhörda för den allmänna opinionen och bestämma var EU:s geografiska, politiska och kulturella gränser ska dras.

EU är ett avtal mellan självständiga stater som har beslutat att dela sin framtid och att samla en allt större del av sin suveränitet under ett tak. Fördraget gäller frågor som ligger européerna varmt om hjärtat: fred, ekonomiskt och fysiskt välstånd, säkerhet, demokratiskt inflytande, rättvisa och solidaritet. Det byggs hela tiden ut och håller på att utvidgas till hela kontinenten: en halv miljard människor har nu valt att leva enligt rättsstatsprincipen och enligt historiskt djupt rotade värderingar om humanitet och människans värdighet.

Den pågående tekniska revolutionen innebär en radikal förändring av livet i den industrialiserade världen, inte minst i Europa. Man måste också inse att detta medför nya utmaningar som sträcker sig över nationsgränserna. Den hållbara utvecklingen, befolkningstrenderna, den ekonomiska dynamiken, den sociala solidariteten och de etiska frågor som väcks av framstegen inom biovetenskapen – det är sådant som inte längre kan hanteras effektivt på nationell nivå. Vi måste också tänka på kommande generationer.

Europa – en mötesplats för idéer.

Det Europa som håller på att byggas upp påverkar nu en hel kontinent, som i sin tur genomgår en radikal och snabb förändring och som måste finna ett nytt jämviktsläge. Europa påverkas av det som händer på andra håll i världen, oavsett om det rör förbindelserna med den islamiska världen, sjukdomar och svält i Afrika, unilaterala tendenser i USA, dynamisk ekonomisk tillväxt i Asien eller den globala förflyttningen av industriell verksamhet och arbetstillfällen. Europa får inte bara fokusera på sin egen utveckling, utan måste också engagera sig i globaliseringen.

EU-institutionerna har visat sitt värde, men måste anpassas för att kunna hantera EU:s utvidgning och det växande antalet uppgifter som EU ansvarar för. Ju fler medlemmar EU har, desto större blir de centrifugalkrafter som hotar att dra sönder hela konstruktionen. Kortsiktiga nationella intressen kan alltför lätt undergräva de långsiktiga prioriteringarna. Alla som deltar i detta unika äventyr måste därför ta sitt ansvar och se till att EU:s institutionella system kan fortsätta att fungera effektivt. Om det görs några genomgripande förändringar av det nuvarande systemet, måste man förvissa sig om att mångfalden respekteras – det är Europas största rikedom. Även beslutsprocessen måste ses över. Att hålla fast vid kravet på enhällighet i samtliga fall skulle helt enkelt leda till handlings­förlamning. Systemet måste grundas på majoritetsbeslut för att det ska fungera, men det måste också finnas inbyggda kontrollfunktioner.

De konkreta förändringar som krävs för att anpassa strukturen hos ett EU som ursprungligen var avsett för sex medlemsländer till att omfatta 27 medlemsländer har förts in i Lissabonfördraget. Man enades om fördraget 2007, men det kommer inte att träda i kraft förrän det har ratificerats av samtliga medlemsländer. Det kommer att innebära ökad demokrati och öppenhet inom EU. Arbetsmetoderna och röstningsreglerna kommer att förenklas, våra grundläggande rättigheter kommer att garanteras i en stadga och EU kommer att kunna uttrycka sig samstämmigt i globala frågor.