EU-medborgarna kan leva fritt överallt i Europeiska unionen, utan att behöva frukta förföljelse eller våld. Något av det som oroar medborgarna mest är ändå internationell brottslighet och terrorism.

Rättsliga och inrikes frågor hörde inte till de områden som skulle integreras enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Men med tiden stod det klart att fri rörlighet måste betyda att alla människor överallt inom EU ska ha samma skydd och samma tillgång till rättvisa. Genom europeiska enhetsakten, fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) och Amsterdamfördraget har de ursprungliga fördragen ändrats steg för steg och efterhand har det byggts upp ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

I. Fri rörlighet

Den fria rörligheten för personer inom EU utgör ett säkerhetsproblem för medlemsstaterna, eftersom de inte längre kontrollerar EU:s inre gränser. Det blir därför ännu viktigare med särskilda säkerhetsåtgärder vid EU:s yttre gränser. Och eftersom den fria rörligheten även gäller för brottslingar, måste medlemsstaternas polisstyrkor och rättsliga myndigheter samarbeta för att bekämpa den internationella brottsligheten.

Ett av de viktigaste initiativen för att underlätta resandet i EU var det avtal som undertecknades 1985 mellan Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland i Schengen, en liten gränsstad i Luxemburg. Dessa länder enades om att avskaffa alla personkontroller, oavsett nationalitet, vid de gemensamma gränserna, att harmonisera kontrollen vid EU:s yttre gränser och att föra en gemensam visumpolitik. Därigenom bildade de ett område utan några inre gränser, det s.k. Schengenområdet.

Schengenpaketet och den tillhörande sekundärlagstiftningen har numera införlivats i EU-fördragen. Samtidigt har Schengenområdet gradvis utvidgats. I slutet av 2007 ingick alla EU-länder i Schengenområdet utom Irland, Storbritannien, Cypern, Bulgarien och Rumänien. Island och Norge är inte medlemmar i EU men tillämpar ändå Schengenbestämmelserna helt och hållet.

II. Asyl- och invandringspolitik

Europa är stolt över sin tradition att välkomna invandrare och ta emot flyktingar som söker asyl för att komma undan faror och förföljelse. I dag står EU:s regeringar inför den svåra uppgiften att hantera en växande ström av laglig och olaglig invandring till ett område som inte har några inre gränser.

EU:s regeringar har kommit överens om att harmonisera sina bestämmelser så att ansökningar om asyl kan handläggas enligt en rad grundläggande principer som erkänns i hela unionen. I Tammerfors enades man 1999 om att arbeta för ett gemensamt europeiskt asylsystem och en enhetlig status för dem som beviljas asyl. Vissa tekniska åtgärder antogs, t.ex. minimistandarder för mottagande av asylsökande och beviljande av flyktingstatus.

Europeiska flyktingfonden inrättades och har en budget på 114 miljoner euro per år. Men trots medlemsstaternas omfattande samarbete saknas det fortfarande en verklig asyl- och invandringspolitik i EU.

III. Kampen mot internationell brottslighet och terrorism

För att asyl- och invandringspolitiken ska fungera behöver EU ett effektivt system för att hantera migrationsströmmarna, så att man kan kontrollera de yttre gränserna och förhindra illegal invandring. Det krävs samordnade insatser för att bekämpa brottsliga organisationer som sysslar med människohandel och utnyttjar utsatta personer, särskilt kvinnor och barn.

Människohandlare utnyttjar redan utsatta människor – här krävs det internationellt
polissamarbete.

Den organiserade brottsligheten blir alltmer sofistikerad och är ofta uppbyggd kring europeiska eller internationella nätverk. Terrororganisationer kan uppenbarligen slå till när och var som helst i hela världen med oerhörd brutalitet.

Det var bl.a. av denna anledning som Schengens informationssystem (SIS) infördes. Det är en avancerad databas som polisen och rättsliga myndigheter kan använda sig av för att utbyta uppgifter om personer när det har utfärdats en europeisk arresteringsorder eller en begäran om utlämning. Här kan de också få uppgifter om stulen egendom, t.ex. fordon eller konstföremål.

Ett av de bästa sätten att få tag på brottslingar är att följa hur deras pengar förflyttas. Därför har EU antagit lagstiftning för att förhindra penningtvätt och stoppa finansieringen av brottslighet och terrorism.

Inrättandet av EU-organet Europol i Haag är det största som har hänt under senare år i samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Här arbetar polis- och tulltjänstemän med att bekämpa den internationella brottsligheten, t.ex. narkotikahandel, handel med stulna bilar, nätverk som ägnar sig åt människohandel och illegal invandring, sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, pornografi, förfalskning, handel med nukleära och radioaktiva ämnen, terrorism, penningtvätt och förfalskning av euron.