I. Fred och stabilitet

Ett enat Europa var något som filosofer och visionärer drömde om långt innan det blev ett konkret politiskt mål. En av dem var Victor Hugo, som tänkte sig ett Europas förenta stater med fred och humanistiska ideal som ledstjärna. Men drömmen krossades av de fruktansvärda världskrig som härjade på kontinenten under första hälften av 1900-talet.

I ruinerna efter det andra världskriget väcktes ändå förhoppningar om något annat. De som hade stått emot totalitarismen under kriget var fast beslutna att sätta stopp för att det skulle uppstå nya motsättningar mellan länderna i Europa. De ville i stället skapa förutsättningar för en varaktig fred. Mellan 1945 och 1950 började en handfull djärva statsmän – däribland Robert Schuman, Konrad Adenauer, Alcide de Gasperi och Winston Churchill – arbeta för attövertyga sina landsmän om att det var dags för en ny era. Tanken var att det skulle införas en ny organisation i Västeuropa som grundades på gemensamma intressen och avtal som garanterade rättsstatsprincipen och jämlikhet mellan länderna.

Den franske utrikesministernRobert Schuman förde Jean Monnetsidéer vidare och föreslog den 9 maj 1950 att det skulle inrättas en europeisk kol- och stålgemenskap (EKSG). Att länder som en gång hade fört krig mot varandra skulle samla sin produktion av kol och stål under en gemensam myndighet, den s.k. höga myndigheten, hade stort symbolvärde. Nu skulle råmaterial till krig förvandlas till verktyg för fred och försoning.

II. För ett samlat Europa

Efter Berlinmurens fall 1989 gav EU sitt stöd till Tysklands återförening. När Sovjetimperiet sönderföll 1991 ville de tidigare kommunistländerna i Central- och Östeuropa – som under årtionden hade levt under Warszawapaktens diktatur – skapa sig en framtid bland Europas demokratiska nationer.

Utvidgningen fortsätter än i dag. I oktober 2005 inleddes medlemsförhandlingarna med Turkiet och Kroatien, och flera länder på Balkan har tagit de första stegen i en process som en dag kan leda till ett EU-medlemskap.

III. Säkerhet

Men även under 2000-talet är säkerheten en viktig fråga för Europa. EU måste på ett effektivt sätt kunna garantera säkerheten för sina medlemsstater. Det krävs därför ett konstruktivt samarbete med EU:s grannregioner, dvs. Balkan, Nordafrika, Kaukasus och Mellanöstern. Men EU måste också skydda sina militära och strategiska intressen genom att samarbeta med sina allierade, framför allt inom Nato, och genom att utveckla en verklig gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik (ESFP).

Inre och yttre säkerhet är två sidor av samma mynt. För att kunna bekämpa terrorism och organiserad brottslighet måste medlemsstaternas polismyndigheter ha ett nära samarbete. För att EU ska bli ett område med frihet, säkerhet och rättvisa där alla har lika tillgång till rättvisa krävs det också ett nära samarbete mellan medlemsstaternas regeringar. Detta förutsätter också att organ som Europol (Europeiska polisbyrån) och Eurojust (Europeiska enheten för rättsligt samarbete mellan åklagare, domare och polistjänstemän i olika EU-länder) får spela en mer aktiv och effektiv roll.

IV. Ekonomisk och social solidaritet

EU bildades med det politiska målet att skapa fred, men dess framgång och dynamiska kraft är beroende av ekonomiska faktorer.

Den demografiska utvecklingen inom EU är inte lika stark som i andra delar av världen. EU-länderna måste därför fortsätta att hålla samman för att säkerställa sin ekonomiska tillväxt och för att kunna konkurrera på världsmarknaden. Inget EU-land är tillräckligt starkt för att kunna slå sig fram på världsmarknaden på egen hand. Med Europas inre marknad kan företagen verka utifrån en plattform som gör det möjligt att konkurrera effektivt på världsmarknaden.

Men den fria konkurrensen inom EU måste balanseras med en lika omfattande solidaritet. Det innebär uppenbara fördelar för EU-medborgarna: om de drabbas av översvämningar och andra naturkatastrofer, får de stöd från EU-budgeten. Genom strukturfonderna, som förvaltas av kommissionen, kan EU främja och komplettera satsningar som görs av nationella och regionala myndigheter för att minska skillnaderna mellan olika delar av EU. Budgetmedel från EU och lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) används för att förbättra transportinfrastrukturen inom EU (t.ex. genom att bygga motorvägar eller järnvägar för höghastighetståg), förbättra kommunikationerna med randregioner och främja handeln inom alla delar av EU. För att EU ska kunna nå verkliga ekonomiska framgångar måste den inre marknaden med en halv miljard konsumenter också komma så många människor och företag som möjligt till del.

V. Identitet och mångfald i en globaliserad värld

Europas postindustriella samhällen blir alltmer komplexa. Levnadsstandarden har hela tiden förbättrats, men det förekommer fortfarande stora klyftor mellan fattiga och rika. Med EU-utvidgningen har klyftorna ökat, eftersom de nya länderna har en levnadsstandard som ligger under EU-genomsnittet. Det är viktigt att EU-länderna samarbetar för att minska de här klyftorna.

Men dessa insatser har ändå inte inneburit att man har kompromissat bort de olika EU-ländernas kulturella eller språkliga särdrag. En stor del av EU:s verksamhet går i stället ut på att skapa ny ekonomisk tillväxt baserat på regionala specialiteter och en rik mångfald av traditioner och kulturer.

Förenade i mångfalden – en gatuskylt på två språk i Malta.

Ett halvt sekel av europeisk integration har visat att helheten är mycket större än summan av delarna: EU har en mycket större ekonomisk, social, teknisk, kommersiell och politisk tyngd än vad medlemsstaterna hade kunnat åstadkomma var och en på sitt håll. Det finns ett extra värde i att dra åt ett och samma håll.

Varför är detta viktigt?

• Därför att EU är världens ledande handelsmakt och därmed har en avgörande roll vid internationella förhandlingar, t.ex. Världshandelsorganisationen med dess 149 medlemsländer, och kan bidra till att Kyotoprotokollet om luftföroreningar och klimatförändringar genomförs.
• EU tar också klar ställning i frågor som har betydelse för EU-medborgarnas vardag, t.ex. miljö, förnybara energikällor, ”försiktighetsprincipen” i fråga om livsmedelssäkerhet, etiska aspekter inom bioteknik och skydd av utrotningshotade arter.
• EU tog viktiga initiativ för hela jordens hållbara utveckling vid toppmötet i Johannesburg 2002.

Det gamla ordspråket ”Enighet ger styrka” är fortfarande lika aktuellt för européerna. Men den europeiska integrationen har inte lett till att EU-invånarnas varierande livsstil, traditioner och kulturer har kommit i skymundan. För EU är mångfalden verkligen något viktigt.